Fredag den 13
Nu har det nästan gått en månad sen jag var på en av mina allra finaste vänners minnesstund. Och nästan 1,5 månader sen hon hastigt lämnade oss. Jag har varit inne här på bloggen ett flertal gånger och börjat skriva, men det har alltid slutat med att jag tar bort det jag skrivit och loggar ut. Av en ren slump gick jag nyss in på op.se (östersunds tidning) och kollade på sorgtack för att se om Helens familj lagt ut någonting där. Till min förvåning hade det tydligen publicerats idag. Lite skrämmande att jag inte varit inne på op på drygt en månad och den dagen då jag går in så är sorgtacket där, högst upp på sidan. Har även varit inne på hennes facebook idag och kollat på alla bilder så jag kanske kände på mig att det var något speciellt idag. Vad vet jag?
Livet rullar iallafall vidare trots allt tragiskt som händer under loppets gång. Vissa dagar är väldigt bra, andra i tankarnas värld. Det som hänt är fortfarande helt ogräppbart. Jag har lätt att prata om minnesstunden och vad som hänt men så fort jag ser en bild på henne så känns det som att det helt enkelt inte kan ha inträffat. Det är en sån konstig känsla.
Sitter på jobbet nu och har helgtjänst. Kvällarna här brukar ändå gå ganska fort, men idag är det som att klockan står stilla. Har gjort allt jag brukar göra och lite till och ändå är klockan inte mer än halv 7... jag ska alltså sitta här själv i 1,5 timmar till innan jag kan stänga.
Övrigt i helgen så fyller min lillebror 18 år vilket såklart ska firas. Jag har lovat att vara hans chaffis på lördagskvällen så han tar sig till Isabell där dom ska dricka öl och fira lite och sen hem igen. Ska kanske och hälsa på Annica, Oscar och Sebastian på söndag också, det rycktades om middag där. Micke går dock på diet så vi kanske dyker förbi där när dom ätit klart och bara sällskapar lite istället.
Annars rullar väl livet på som vanligt.
Måste ta tag i träningen igen nu, den har som fallit mellan stolarna den sista tiden. Jag har inte haft någon ork kvar till att träna när jag gjort mina andra syslor för dagen. Men nu MÅSTE jag dra mig i kragen och ta mig ut och springa. Får bli nystart på måndag!
Livet rullar iallafall vidare trots allt tragiskt som händer under loppets gång. Vissa dagar är väldigt bra, andra i tankarnas värld. Det som hänt är fortfarande helt ogräppbart. Jag har lätt att prata om minnesstunden och vad som hänt men så fort jag ser en bild på henne så känns det som att det helt enkelt inte kan ha inträffat. Det är en sån konstig känsla.
Sitter på jobbet nu och har helgtjänst. Kvällarna här brukar ändå gå ganska fort, men idag är det som att klockan står stilla. Har gjort allt jag brukar göra och lite till och ändå är klockan inte mer än halv 7... jag ska alltså sitta här själv i 1,5 timmar till innan jag kan stänga.
Övrigt i helgen så fyller min lillebror 18 år vilket såklart ska firas. Jag har lovat att vara hans chaffis på lördagskvällen så han tar sig till Isabell där dom ska dricka öl och fira lite och sen hem igen. Ska kanske och hälsa på Annica, Oscar och Sebastian på söndag också, det rycktades om middag där. Micke går dock på diet så vi kanske dyker förbi där när dom ätit klart och bara sällskapar lite istället.
Annars rullar väl livet på som vanligt.
Måste ta tag i träningen igen nu, den har som fallit mellan stolarna den sista tiden. Jag har inte haft någon ork kvar till att träna när jag gjort mina andra syslor för dagen. Men nu MÅSTE jag dra mig i kragen och ta mig ut och springa. Får bli nystart på måndag!
