Har en konstig känsla i magen. Jag kan inte riktigt sätta ord på den. Det är lixom en oroskänsla!? Olustig, förvirrad och snäppet vilsen tror jag?!
Jag har mycket som händer uppe i hjärn kontoret just nu, vart ser jag mig själv om säg 5 år? Vad fan vill jag jobba med? Plugga? Starta eget? Familj? Vad vågar man satsa på? Satsar jag fel och faller så faller ju inte bara jag. Känner att jag någonstanns i alla dessa tankar tappar bort mig själv.
Vill upprätthålla allas förväntningar på mig, vara alla till lags och bra på ALLT och aldrig göra fel. Men varför ska jag alltid rätta mig efter andra, finna mig i situationer som jag inte alls känner är rätt. Känna mig dum för att jag vill göra saker på ett annat sätt, ha allt i ordning och reda, mappat och lappat.
Jag pratar och drömmer mycket på nätterna och är i tankarnas värld på dagarna.

Kanske fick jag förmycket tid på mig att tänka under den här veckan jag låg hemma sjuk, eller har jag backat tillbaka till tonårs förvirringen? Har kanske bara tappat mig själv någonstanns på vägen, men hur hittar jag tillbaka?