Här är jag!
Ja just det ja, nu sitter jag här och skämms lite för att jag inte bloggat på ja jag vet inte hur länge. Men i ärlighetens namn har jag inte haft någon ork alls, känt att jag inte har något roligt att komma med.
Den här vintern har varit en riktigt tung vinter för fröken Palm. Min negativa inställning till livet har visat sig i alla dess former och jag har inte velat att detta ska bli en klagoblogg där man nästan blir deprimerad själv av att läsa. Så därför gjorde jag ett medvetet val att bara bolla mina tankar med dom som står mig närmast (stoort tack till Terhi, Isabell och Annica).
Nu senaste veckan har det dock börjat ljusna, både ute och inne hos mig. När vårsolen gör mig gott!
En liten uppdate sen sist:
Vi bor kvar på samma adress, har samma telefonnummer och alla djur är kvar.
Athos går fortfarande på vacinsprutorna men vi behöver nu bara åka till vännäs var 4:de vecka. Hans tillståd är bättre, utslagen kommer och går, men det är under kontroll.
Micke jobbar på med både sitt vanliga jobb på SCA och brandkåren med jour var 3:dje vecka.
Jag då? Ja jag är kvar på mitt jobb på Café kristallen. Har köpt guldkort på gymmet och längtar efter min kommande bikinikropp :P Var hos en sjukgymnast med min förbannade huvudvärk och fick höra att nacken och ryggen var överbelastad och därav huvudvärken. Min medicin blev träning MINST 4 gånger i veckan, enda gången jag får missa en träning är om jag har feber eller magsjuka. Så det känns bra att jag redan köpt gymkortet och nu fick ännu en spark i baken om att komma igång.
Jag har även haft möhippa för Annica som ska gifta sig i slutet på denna månad. Möhippan blev lyckad och gick i lugnets tecken. Glasblåsning, IKSU spa och sen middag med god dryck. Och när vi lix är inne på Annica och Oscars bröllop så måste jag ju berätta att vi fått den ärofyllda titeln som gudföräldrar till deras lille son Sebastian och sen ska vi även vara Bestman och Brudtärna. Dessa uppgifter gör ju absolut så att man växer ett par centimeter extra. Så den 26 Mars 2011 står vi framme vid altaret på deras kombinerade dop och bröllop och delar deras lycka!
Jag ska nog inte lova att jag är back to stay här men det är iallafall en början! :)
Puss och kram
Den här vintern har varit en riktigt tung vinter för fröken Palm. Min negativa inställning till livet har visat sig i alla dess former och jag har inte velat att detta ska bli en klagoblogg där man nästan blir deprimerad själv av att läsa. Så därför gjorde jag ett medvetet val att bara bolla mina tankar med dom som står mig närmast (stoort tack till Terhi, Isabell och Annica).
Nu senaste veckan har det dock börjat ljusna, både ute och inne hos mig. När vårsolen gör mig gott!
En liten uppdate sen sist:
Vi bor kvar på samma adress, har samma telefonnummer och alla djur är kvar.
Athos går fortfarande på vacinsprutorna men vi behöver nu bara åka till vännäs var 4:de vecka. Hans tillståd är bättre, utslagen kommer och går, men det är under kontroll.
Micke jobbar på med både sitt vanliga jobb på SCA och brandkåren med jour var 3:dje vecka.
Jag då? Ja jag är kvar på mitt jobb på Café kristallen. Har köpt guldkort på gymmet och längtar efter min kommande bikinikropp :P Var hos en sjukgymnast med min förbannade huvudvärk och fick höra att nacken och ryggen var överbelastad och därav huvudvärken. Min medicin blev träning MINST 4 gånger i veckan, enda gången jag får missa en träning är om jag har feber eller magsjuka. Så det känns bra att jag redan köpt gymkortet och nu fick ännu en spark i baken om att komma igång.
Jag har även haft möhippa för Annica som ska gifta sig i slutet på denna månad. Möhippan blev lyckad och gick i lugnets tecken. Glasblåsning, IKSU spa och sen middag med god dryck. Och när vi lix är inne på Annica och Oscars bröllop så måste jag ju berätta att vi fått den ärofyllda titeln som gudföräldrar till deras lille son Sebastian och sen ska vi även vara Bestman och Brudtärna. Dessa uppgifter gör ju absolut så att man växer ett par centimeter extra. Så den 26 Mars 2011 står vi framme vid altaret på deras kombinerade dop och bröllop och delar deras lycka!
Jag ska nog inte lova att jag är back to stay här men det är iallafall en början! :)
Puss och kram
Kommentarer
Trackback
